nosslOFrida

Jag har haft problem med att jag pratar i sömnen ett bra tag, men det är inget som har stört mig eftersom jag nästan aldrig säger något vettigt eller som folk kan sätta i ett samanhang. Min bror har samma problem men han har varit värre än mig med att gå i sömnen fram tills han flyttade hemmifrån iaf. När Tim flyttade hemmifrån började jag gå och prata i sömnen ännu mer medans Tim inte springer runder så mycket längre men han pratar ju fortfarande i nattmössan. I vanliga fall brukar jag bara gå upp och byta om eller ta en sväng till köket och tillbaka men inatt när jag va på uppdrag råkade jag tydligen snubbla eller halka, det är fortfarande oklart! Men jag ramlade iaf och slog i hakan på något höger och eftersom mamma vaknade av dunsen när jag ramlade så gick hon upp och skulle se vad som hänt. Mamma möttes dock av att jag låg på golvet och svarade på alla hennes frågor med"aj min haka" så hon fattade ju snabbt att jag då itne var vaken. Hon ledde sen in mig till sängen sen var det inte mycket mer med det, tills jag vaknade förståss! Innan jag ens ick höra ett godmorgon imorse så fick jag istället höra"haha fy vad din haka ser ut!" Jag fattade ju inte ett skit eftersom jag inte hade koll på vad som hade hänt men fick det snabbt förklarat och nu får jag helt enkelt acceptera att jag ser ut som en 3 åring som försökt att lära sig åka inlines eller cykla.
Värst av allt är kanske att pappa också hade hört smällen när jag trillade men kunde inte resa sig ur sängen för att hjälpa mig eftersom han skattade så mycket över att jag hade skrikigt OJ! när jag hade trillat, tror han kommer vinna pris för årets pappa!


Nu har jag precis kommit hem från kalas hos mormor som fyller år idag, mina tvillingkusiner fyller också år idag men dom ska ha sitt kalas på lördag istället fast då kan inte jag, attans jag som älskar släktkalas!



Ta't lugnt, hörrni!